Miljörätt – Förorenade fastigheter och ansvaret att avhjälpa skada

Det finns många fastigheter som under lång tid har använts för verksamheter som har lett till förorening av mark, sedi­ment, vatten och byggnader. Man talar i dessa fall om föro­reningsskador. Det är framförallt olika industrier, verkstä­der, bensinstationer, kemtvättar och andra miljöfarliga verksamheter som bidragit till att föroreningar har tillförts till marken, vattnet och luften. Föroreningarna kan ha upp­stått både inom de fastigheter där verksamheterna har bedrivits och i viss utsträckning även genom spridningsef­fekter inom kringliggande fastigheter. Även på de fastighe­ter där en föroreningsskada inte har uppstått kan en viss typ av förvaring utgöra en miljörisk. Detta gäller t.ex. vid lagring av kemikalier i tankar.

Reglerna om avhjälpande, dvs. utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa skada, utgår från den grundläggande principen om att det är förorenaren som ska betala. Det innebär att kostnaderna för de åtgärder som bedöms nödvändiga för att förhindra risk för skada eller olä­genhet för människors hälsa eller miljön primärt faller på den som har bedrivit den verksamhet som föranlett skadan. Hur omfattande åtgärder som förorenaren måste vidta avgörs emellertid av en skälighetsavvägning. Det betyder att även om förorenaren är att anse som faktiskt ansvarig för föroreningen kan omfattningen av ansvaret mildras.

 

Du som är Bonnier Ledarskap abonnent har blivit uppgraderad utan extra kostnad och väljer nytt lösenord vid inloggningen. www.management360.se